Villa Pausilypon

Att njuta sitt otium

Villans centrala delar, med en av teatrarna och delar från senare hus som fortfarande står kvar på ruinerna till vänster. Foto: Armando Mancini genom Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0).

Längs havsvägen från Neapel ut mot udden vid ön Gaiola hittar vi Casa degli Spiriti. Namnet är modernt och det vi ser vid vattenbrynet är förmodligen resterna en romersk byggnad, med terrasser och trappor framför som en gång ledde ner till stranden – idag ligger bottenvåningen i huset under vattenytan.

Ruinen är det första tecknet på att vi närmar oss ett stort byggnadskomplex, Villa Pausilypon, en gigantisk romersk villa som en gång ockuperade stora delar av området – byggd under det första århundradet f.Kr. och använd fram till det fjärde århundradet e.Kr.

När vi når fram till ruinerna slås vi av två saker: först den teaterbyggnad som vanligen inte tillhör en romersk villa, och för det andra, den magnifika utsikten!

Vy över Gaiola, Villa Pausilypon (A) och Casa degli Spiriti (B). Man kan se delar av de sjunkna lämningarna nere till höger (C). Illustration: Google Earth (satelitbild) och Henrik Boman.

Man tror att villan tillhört Publius Vedius Pollio (död 15 f.Kr.), en frigiven slav och en favorit i kejsar Augustus (63 f.Kr.-14 e.Kr.) krets i Neapeltrakten – den kejserliga kontakten skulle kunna förklara anläggningens storslagenhet.

Den kejserliga familjen hade intressen i Neapelbukten; Augustus och framför allt Tiberius (42 f.Kr.-37 e.Kr.) på Capri och Neros hustru Poppaea (ca 30-65 e.Kr.) i Torre Annunziata (det antika Oplontis). Villan i Pausilypon testamenterades till Augustus efter Pollios död. Anläggningen byggdes då om, för att passa som kejserlig bostad, till en av de mest extraordinära villorna som vi känner till.


Visa Neapelbukten.se på en större karta

Villa Pausilypon är ett av de tidigaste exemplen på hur en villa utrustas med olika byggnader med tydliga funktioner: komplexet består av en magnifik bostadsdel, anpassad för att ta emot gäster av dignitet, en luxuös badanläggning, terrasser med fantastisk utsikt (belvedere i antiken!) och inte mindre än två teatrar – allt som behövdes för att den rike ägaren skulle kunna njuta av sin fritid, sitt otium. En av teatrarna är byggd efter grekisk modell; inbyggd i den naturliga kullen, med södra delen helt öppen mot landskapet och havet, vilket är relativt unikt för denna tid.

Villan övergavs på 400-talet e.Kr. och ruinerna försvann delvis under havsytan på grund av bradyseism i området. Villans namn lever kvar i benämningen på ett av de mest exklusiva områdena i Neapel idag:
Posillipo.

Under 1500-talet, efter det att hotet från saracenerna till havs var avvärjt, återfick området sin lockelse på Neapels elit. På 1700-talet skall Winckelmann ha besökt området, men exakt vad han såg, eller kunde se, är inte känt. Först under mitten av 1800-talet hade de viktigaste byggnaderna i komplexet grävts ut. Den arkeologiska park som skapats runt ruinerna öppnades år 2009.

Lästips om Villa Pausilypon

Lämningarna efter det storslagna komplexet Villa Pausilypon är publicerade i en omfattande volym av R.T. Gunther, Pausilypon. The Imperial Villa Near Naples, Oxford: Oxford University Press 1913. Denna volym kan läsas online på archive.org. Texten i detta inlägg har tidigare publicerats i vårt temanummer av Medusa.