Fynden från Pithekoussai i Villa Arbusto

Ischias arkeologiska museum

Bland klassiska arkeologer är ön Ischia, vid Neapelbuktens nordvästra ände, mest känd som platsen för den äldsta grekiska kolonin utmed den italiska halvön: Pithekoussai. Den grekiska bosättningen grundades redan kring år 770 f.Kr. Den kom åter i dagen under utgrävningar på 1950- och 1960-talen, och fynden kan man idag se i Ischias arkeologiska museum i Villa Arbusto.

Under den arkaiska tiden, 700-480 f.Kr., skedde en tydlig urbanisering i den grekiska världen. Man tror att det var en kombination av befolkningsökning och efterfrågan av importerade lyxartiklar, framför allt metaller, som gjorde att en lång rad grekiska stadsstater under denna period grundade kolonier på olika håll i Medelhavet och i Svarta havet. Sjövägen till Syditalien var förhållandevis lättmanövrerad sommartid och här lockade den bördiga jorden, det goda klimatet, och handel med etruskerna som levde på fastlandet.

Euboea (orange, höger), Pithekoussai (orange, vänster) och det grekiskinfluerade området av den italiska halvön och Sicilien (ljusblått). Illustration: Julia Habetzeder, satellitbild via Google.

Euboea (orange, höger), Pithekoussai (orange, vänster) och det grekiskinfluerade området av den italiska halvön och Sicilien (ljusblått). Illustration: Julia Habetzeder, satellitbild via Google.

Den första grekiska kolonin är alltså troligen den som grundades kring år 770 f.Kr. på Ischia, av greker från Euboea. De reste en lång sträcka norrut, utmed Italiens västkust. Kanske var det just handeln med etruskerna som lockade – från Ischia kunde man lätt få kontakt med etruskerna på fastlandet. Denna första utpost fick en lång rad efterföljare; kolonier grundades av greker från många olika grekiska stadsstater, framför allt under perioden 730-580 f.Kr. Snart präglades det Syditaliska kustområdet av den grekiska kulturen och det grekiska språket.

Hamnen var förstås av central betydelse för kolonisatörerna i Pithekoussai. Denna antika hamn ligger idag under den moderna staden Lacco Ameno på Ischia. Här fanns även en andra antik hamn i Baia di san Montano, i väster. Bosättningen anlades uppe på en höjd, på udden mellan de två hamnarna. Upplägget är typiskt för de grekiska kolonierna: tillgång till en bra naturlig hamn (i detta fall två!), en akropol som kunde försvaras, och gravar utanför bosättningen.


Visa Neapelbukten.se på en större karta

Man har grävt ut små delar av bostadshusen i Pithekoussai, men det är framför allt utgrävningarna av gravarna i dalen mellan hamnarna som fått uppmärksamhet. Detta därför att man i gravarna hittat många fynd som berättar om livet på orten. Dessa fynd kan man idag se i Lacco Amenos arkeologiska museum, i Villa Arbusto.

Två av museets keramikkärl är särskilt berömda. Det ena av dessa är den s.k. skeppsbrottskrateren, som hittades i en av gravarna vid Pithekoussai. Den dateras till ca 700 f.Kr. Scenen som avbildas kan ses som ett vittnesmål om att livet som sjöfarare inte alltid var enkelt. Här syns en dramatisk skildring av ett  skeppsbrott: skeppet flyter uppochned och människor simmar eller flyter runt i vattnet, bland fiskarna. En stackars människa håller på att få huvudet avbitet av en stor fisk!

Men det mest kända fyndet från Pithekoussais nekropol är den så kallade Nestors bägare. Detta kärl hittades på 1950-talet i en grav som tillhörde en ca 10 år gammal pojke, som levde kring 700 f.Kr. Bägaren är av en typ som tillverkades i Grekland, på ön Rhodos. Kärlet har blivit berömt på grund av den inskription det bär, skriven med det alfabete som användes på Euboea:

”Jag är Nestors bägare, god att dricka ur
Alla som tömmer denna bägare
Skall genast känna den vackert bekrönta Afrodites lust”

Detta refererar till en sekvens i Illiaden: Nestor var kung i den grekiska staden Pylos. Nestors bägare är enligt Illiaden gjord i brons, med fyra handtag och dekorerad med guld. Kungen Nestor drack, om vi får tro texten, stärkande vin ur kärlet.

Nestors bägare, Ischias arkeologiska museum i Villa Arbusto. Foto: Antonius Proximo genom Wikimedia Commons.

Nestors bägare, Ischias arkeologiska museum i Villa Arbusto. Foto: Antonius Proximo genom Wikimedia Commons.

Texten på den enkla keramikbägaren från Pithekoussai är det äldsta kända exemplet på grekisk poesi, och den refererar till de berättelser som man tror skrevs ner för första gången just under denna tid: Illiaden och Odyssen. Här finner vi alltså en humoristisk lek med mytologiska berättelser som antagligen traderats muntligt under flera århundraden.

Nestors bägare är också ett tydligt exempel på sammanblandningen av influenser från olika håll: kärlet i sig kom från Rhodos, inskriptionen är skriven med ett alfabete från Euboea och den refererar till mytologiska berättelser som troligen hade en bred förankring i hela den grekiska kultursfären. I slutändan, kring år 700 f.Kr., placerades bägaren i en ung pojkes grav, på en ö vid Neapelbukten.

Lästips om Pithekoussai

Den som vill läsa mer om Pithekoussai kan vända sig till David Ridgways The first western Greeks, Cambridge: Cambridge University Press 1984.