Författararkiv: Julia Habetzeder

Ancient Campania

A.G. McKay, Ancient Campania 1. Cumae and the Phlegraean Fields, Hamilton: Cromlech Press 1972

A.G. McKay, Ancient Campania 2. Naples and Coastal Campania, Hamilton: Cromlech Press 1972

A.G. McKay, Ancient Campania 1. Cumae and the Phlegraean Fields, Hamilton: Cromlech Press 1972

A.G. McKay, Ancient Campania 1. Cumae and the Phlegraean Fields, Hamilton: Cromlech Press 1972

För den som vill få en snabb överblick av vad de antika skriftliga källorna har att berätta om Neapelbukten är dessa två böcker ett utmärkt lästips. Det är just sammanställningen av de historiska skeendena som är Ancient Campanias styrka. Informationen är här sammanställd efter ort, d.v.s. med separata kapitel om t.ex. Baia och Pozzuoli. Även Vesuvius har tillägnats ett eget kapitel, liksom sjöarna Avernus och Lucrino (som ju ett tag tjänade som romarrikets viktigaste flottbas, Portus Julius). Läs mer

Handelshamnen i Pozzuoli

En av romarrikets viktigaste hamnar

Gravyr av G.B. Natali, Molo di Pozzuoli volgarmente detto il Ponte di Caligola, 1768. Finns i Neapel, Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III.

Gravyr av G.B. Natali, Molo di Pozzuoli volgarmente detto il Ponte di Caligola, 1768. Finns i Neapel, Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele III.

I Pozzuoli fanns en av romarrikets viktigaste handelshamnar. Den grundades av grekiska kolonisatörer från Samos redan på 500-talet f.Kr. Pozzuoli blev senare en romersk koloni, år 194 f.Kr.

I Pozzuoli anlände gods från hela Medelhavsområdet, för att sedan fraktas vidare mot Rom på land. En viktig handelsvara var spannmål – för att föda den stora befolkningen i Rom var man beroende av importerade basvaror. Varorna fraktades generellt till Capua och vidare mot Rom på Via Appia. Pozzuoli förblev den viktigaste romerska handelshamnen framtill första århundradet e.Kr., då hamnstaden Ostia, vid Tiberns mynning, blev allt mer betydelsefull. Men Pozzuoli var fortfarande ett centralt nav för handel framtill 300-talet e.Kr. Läs mer

Portus Misenus

Den centrala basen för Roms flotta i det Tyrrhenska havet

Den militära hamnen Portus Misenus ersatte Portus Julius redan år 31 f.Kr. Detta trots att Portus Julius anlagts bara ett par år tidigare. Portus Misenus blev den centrala basen för Roms flotta i det Tyrrhenska havet och den användes militärt framtill 400-talet e.Kr. Denna hamnanläggning har alltså spelat en mycket stor roll i den romerska historien. För gemeneman är den kanske mest känd som den plats varifrån Plinius d.ä. begav sig iväg för att undsätta en del av offren för vulkanen Vesuvius utbrott år 79 e.Kr. Läs mer

Portus Julius

Romarrikets främsta militära hamn under 30-talet f.Kr.

Portus Julius under antiken. Illustration: Julia Habetzeder.

Portus Julius under antiken. Illustration: Julia Habetzeder.

Den militära hamnen Portus Julius anlades 38/37 f.Kr. Det var en stor anläggning som drog nytta av två sjöar: Avernosjön inåt land och Lucrinosjön närmast havet. Den stora anläggningen inkluderade många stora interventioner i landskapet: kanalen som sammanlänkade de två sjöarna Avernus och Lucernus, tunneln Grotta di Cocceio som förband Portus Julius och hamnen i Cumae, en stor pir, vågbrytare etc. Varför anlades detta jättekomplex år 38 f.Kr.? Läs mer

Villa Jovis

Capri är känt för sin dramatiska natur. Och den vackra ön fascinerade redan under antiken.

En rekonstruktion av Villa Jovis, ritad av den tyske arkitekten Carl Weichardt (1846-1906), ur dennes bok "Das Schloß des Tiberius und andere Römerbauten auf Capri". Genom Wikimedia Commons.

En rekonstruktion av Villa Jovis, ritad av den tyske arkitekten Carl Weichardt (1846-1906), ur dennes bok ”Das Schloß des Tiberius und andere Römerbauten auf Capri”. Genom Wikimedia Commons.

Läs mer

Medusa nr 1, 2014

Svenska utgrävningar i Jordanien

Medusa nr 1, 2014: Svenska utgrävningar i Jordanien

Medusa nr 1, 2014: Svenska utgrävningar i Jordanien

Henrik Boman var länge verksam inom redaktionen för tidskriften Medusa, Sveriges enda populärvetenskapliga tidskrift om antiken. Våren 2014 lämnade Henrik Medusaredaktionen för att helt kunna fokusera på nya uppdrag. Hans avsked till tidskriftens läsare i nr 1, 2014 blev inte mindre än tre artiklar om Neapelbukten!

Innehåll:
Peter M. Fischer, Svenska utgrävningar i Jordanien
Josefin Palmqvist, Antikytheramekanismen och hundra års tolkningar av det unika fyndet
Sofia Häggman, Egypten på Medelhavsmuseet. Ny forskning och nya perspektiv i ombyggd basutställning
Paavo Roos, Theramenes och hans gisslanlösa fred
Henrik Boman, Pozzuoli
Henrik Boman, Sant’Angelo in Formis i full prakt. Campania Felix på medeltiden
Henrik Boman, I de dödas dal. Neapels katakomber
Recension
Medusa tipsar
Gun Blomkvist, Östermalms-Medusa

Läs mer

Medusa nr 2, 2013

Upptäck Neapelbukten!

Medusa nr 2, 2013: Upptäck Neapelbukten

Medusa nr 2, 2013: Upptäck Neapelbukten

Snart efter att vi arrangerat kursen om Neapelbukten vid Senioruniversitetet beslöt vi oss för att sätta en del av allt det material vi ställt samman på pränt. Resultatet blev ett temanummer av Medusa, som vi båda är mycket stolta över. Temanumret omfattar 48 sidor och åtta artiklar som alla berör livet kring Neapelbukten under antiken. En del av de texter som presenteras på denna hemsida är omarbetade versioner av artiklarna i detta temanummer av Medusa.

Innehåll:
Henrik Boman & Julia Habetzeder, Upptäck Neapelbukten!
Julia Habetzeder, Människor och makt. Neapelbuktens politiska historia
Henrik Boman, Neapel – Italiens bortglömda pärla
Henrik Boman, Napoli sotterranea
Julia Habetzeder, Liv och rörelse. Neapelbuktens infrastruktur
Henrik Boman, Via Antiniana och vägen till Puteoli
Henrik Boman, Att njuta sitt otium. Villa Pausilypon
Julia Habetzeder, En pompejansk Medusa
Julia Habetzeder, På vulkanisk mark
Henrik Boman, Campania felix – efter 79 e.Kr.
Lästips om Neapelbukten

Läs mer

Gravmonumentet ”Le carceri vecchie” utanför det antika Capua

Gravmonumentet "Le carceri vecchie" utanför det antika Capua. Foto: Google Maps Street View.

Gravmonumentet ”Le carceri vecchie” utanför det antika Capua. Foto: Google Maps Street View.

Via Appia var en av romarrrikets viktigaste vägar. Vägen går igenom det antika Capua, en av rikets viktigaste städer. Så det är inte så konstigt att intressanta arkeologiska lämningar finns uppradade utmed vägrenen intill Santa Maria Capua Vetere: det antika Capua. Här finns, bland annat, två gravmonument: ”La conocchia” och ”Le carceri vecchie”. Läs mer

Gravmonumentet ”La conocchia” utanför det antika Capua

Gravmonumentet "La conocchia" ligger vid Via Appia, utanför det antika Capua. Foto: Tristanoeilcane, Wikimedia Commons.

Gravmonumentet ”La conocchia” ligger vid Via Appia, utanför det antika Capua. Foto: Tristanoeilcane, Wikimedia Commons.

Utmed de stora romerska vägarna hittar man ofta gravmonument, som kantade vägrenen utanför stadsmurarna. Utanför det antika Capua finns två sådana gravmonument bevarade, båda uppförda under 100-talet e.Kr. Det ena, som beskrivs här, kallas ”La conocchia”, det andra ”Le carceri vecchie”.

”La conocchia” har en fyrkantig grundform, med ett cylindriskt torn i mitten. Av fasadens marmorbeklädnad finns idag ingenting kvar. Men av monumentets sirliga former, halvkolonner och dess nischer för skulpturer kan vi sluta oss till att detta ursprungligen var ett imponerande gravmonument. Av allt att döma tillhörde graven en förmögen familj från det antika Capua eller däromkring. Läs mer

Hadrianus båge i det antika Capua

Triumfbågen i det antika Capua byggdes troligen under kejsar Hadrianus regeringstid. Foto: Nicola D'Orta, Wikimedia Commons

Triumfbågen i det antika Capua byggdes troligen under kejsar Hadrianus regeringstid. Foto: Nicola D’Orta, Wikimedia Commons

I det antika Capua – inte långt ifrån Anfiteatro Campano – löper Via Appia igenom en triumfbåge. Troligen byggdes monumentet under kejsar Hadrianus regeringtid, 117-138 e.Kr. Bågen kallas därför ofta Hadrianus båge, men även Arco Felice. Tyvär är den inte så väbevarad – så gott som all den marmor som ursprungligen täckte bågens fasad är borta. Men skadorna är mer omfattande ändå: triumfbågen hade ursprungligen tre valv. Av dessa är bara det södra bevarat. Det centrala valvet har rasat, medan det norra nästan är helt borta – av det återstår bara fundamentet, som idag ligger inne i en privat gård. Läs mer