Författararkiv: Henrik Boman

Augustus villa i Somma Vesuviana

I jämförelse med den totala förstörelsen på Vesuvius sydöstra sida efter utbrottet år 79 e.Kr., då Herculaneum, Stabiae och Pompeji fullständigt ödelades och städerna övergavs för alltid, är de arkeologiska lämningarna på Vesuvius nordöstra sida en påminnelse om att livet runt vulkanen inte upphörde i och med utbrottet 79 e.Kr. På Vesuvius norra sida finns två spektakulära arkeologiska lämningar som fått mycket lite uppmärksamhet: en badanläggning i Pollena Trocchia och en storslagen villa i Somma Vesuviana.


Visa Neapelbukten.se på en större karta

Augustus villa och Kristi tårar

Ruinerna efter en gigantisk villa i kommunen Somma Vesuviana upptäcktes på 1930-talet och grävdes ut av Matteo Della Corte, som är mest känd för att ha arbetat i Pompeji och Herculaneum. Della Corte tolkade resterna som en kejserlig villa som förstörts i en lerflod, en lahar, under utbrottet 79 e.Kr. Sedan 2001 har Tokyo universitet grävt ut villan. Läs mer

Termerna i Pollena Trocchia

Vesuvius vrede dubbelt upp

I Pollena Trocchia har man hittat en badanläggning byggd på asklagret efter Vesuvius utbrott 79 e.Kr. Anläggningen tillhör förmodligen en stor villa som ännu inte grävts ut, och som användes fram tills Vesuvius utbrott år 472 e.Kr. förstörde och begravde delar av byggnaden. Utbrottet är känt som Pollena-utbrottet. Under termerna har man hittar spår som indikerar att det tidigare legat en villa på platsen, som förstördes i Vesuvius utbrott 79 e.Kr.


Visa Neapelbukten.se på en större karta

Läs mer

Villa Pausilypon

Att njuta sitt otium

Villans centrala delar, med en av teatrarna och delar från senare hus som fortfarande står kvar på ruinerna till vänster. Foto: Armando Mancini genom Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0).

Villans centrala delar, med en av teatrarna och delar från senare hus som fortfarande står kvar på ruinerna till vänster. Foto: Armando Mancini genom Wikimedia Commons (CC BY-SA 2.0).

Längs havsvägen från Neapel ut mot udden vid ön Gaiola hittar vi Casa degli Spiriti. Namnet är modernt och det vi ser vid vattenbrynet är förmodligen resterna en romersk byggnad, med terrasser och trappor framför som en gång ledde ner till stranden – idag ligger bottenvåningen i huset under vattenytan. Läs mer

Sant’Angelo in Formis i full prakt

Campania Felix på medeltiden

Basilikan Sant’Angelo in Formis är en av de finaste och bäst bevarade medeltida byggnaderna i Kampanien – en period från vilken det finns fantastiska normandiska borgar och ett antal kyrkor, men de flesta är antingen ombyggda eller i ruiner. Under ett besök i Sant’Angelo in Formis får vi en inblick i det medeltida måleriet i Kampanien.

Fasaden på Sant Angelo in Formis. Foto: Henrik Boman.

Fasaden på Sant Angelo in Formis. Foto: Henrik Boman.

Basilikan är byggd i sluttningen av Monte Tifata, där det en gång låg ett berömt Dianatempel. Ett litet samhälle växte långsamt fram runt Dianahelgedomen, och på 1000-talet byggdes basilikan Sant’Angelo in Formis (tillägnad San Michele Arcangelo), med största sannolikhet direkt på lämningarna av det antika templet. Läs mer

Carminiello ai Mannesi-komplexet i Neapel

Carminiello ai Mannesi-komplexet inkluderar lämningarna efter en stor romersk badanläggning. Foto: Wikimedia Commons.

Carminiello ai Mannesi-komplexet. Foto: Wikimedia Commons.

Kyrkan Carminiello ai Mannesi bombades svårt under andra världskriget, och i spillrorna upptäcktes en stor romersk byggnad som flankerade en viktig nord-sydlig gata i den antika staden. Byggnaden var av stora dimensioner, den täckte ett helt kvarter och har fått namn efter kyrkan: Carminiello ai Mannesi-komplexet.

Det finns olika tolkningar av komplexet: ovanför ett privathus (domus) från första århundradet f.Kr., byggdes senare ett stort komplex, förmodligen ett hyreshus. Det var en stor tvåvåningsbyggnad med valvslagen undervåning i tegel och opus mixtum (en murteknik typisk för första och framför allt andra århundradet e.Kr.) och den inkluderade även ett badkomplex. En alternativ tolkning är att hela komplexet helt enkelt är en stor badanläggning. Oavsett tolkning, så rör vi oss i första århundradet före och efter Kristus.  Läs mer

Apollons och Artemis tempel i Neapel

Santa Maria Maggiore alla Pietrasanta

Santa Maria Maggiore alla Pietrasantas kampanil (dvs klocktorn), med återanvända antika kolonner och stenblock. Foto: Armando Mancini, Wikimedia Commons.

Santa Maria Maggiore alla Pietrasantas kampanil (dvs klocktorn), med återanvända antika kolonner och stenblock. Foto: Armando Mancini, Wikimedia Commons.

Den första kyrkan på denna plats uppfördes på 500-talet, ovanpå ett antikt tempel, förmodligen tillägnat Apollo och Artemis/Diana, som kantade vägen upp mot akropolen. Den nuvarande kyrkan restes på 1600-talet och kyrkan skadades mycket svårt i bombningar under andra världskriget.

I kryptan finns rester av den tidigkristna basilikan och fragment av mosaiker från romerska byggnader. Man har också, under kyrkan, hittat delar av Neapels akvedukt och de cisterner och uthuggningar ur berggrunden som Neapels underjord är så full av.

Det mest iögonfallande med kyrkan är den fristående kampanilen, Campanile di Pietrasanta, på piazzan framför kyrkan – byggd i tegel med mycket återanvänt antikt material (spolier), som visar på hur rikt området måste ha varit på antika lämningar när tornet restes på 1000-talet. Kampanilen är en av de äldsta i Italien. Läs mer

Akropolen i Neapel

Sant’Agnello Maggiore

Kyrkan Sant’Agnello Maggiore (även kallad Sant’Aniello a Caponapoli) är en av de äldsta kyrkorna i Neapel och ligger ett stenkast från det arkeologiska museet. Kyrkan ligger på den högsta punkten i det område som den antika staden omfattade – Neapolis akropol. Under kyrkan har man funnit lämningarna av den antika akropolen och vissa fynd kan dateras till 400-talet f.Kr. – dvs. till stadens begynnelse. Läs mer

Dioskurernas tempel i Neapel

San Paolo Maggiore

San Paolo Maggiores fasad, som ännu inkluderar två antika kolonner. Foto: Il Sistemone, Wikimedia Commons.

San Paolo Maggiores fasad, som ännu inkluderar två antika kolonner. Foto: Il Sistemone, Wikimedia Commons.

På Via Tribunali finns platsen för det stora Castor och Pollux-templet, idag kyrkan San Paolo Maggiore. Det första templet på platsen var grekiskt från 400-talet f.Kr., alltså byggt i samband med, eller strax efter, stadens Neapolis grundande. De rester av templet vi ser idag är från en ombyggnad under Augustus era (31 f.Kr.–14 e.Kr.).

Templet inkorporerades runt 800 e.Kr. i kyrkan San Paolo Maggiore, och då behölls hela den antika, korintiska fasaden, vilket vi kan se i den store arkitekten Palladios Fyra böcker om arkitektur från 1570. På 1680-talet skadade en serie jordbävningar kyrkan och endast fyra av de tidigare sex kolonnerna stod fortfarande upp – två togs bort på 1700-talet, vilket lämnar de två som står än idag. I plattformen som basilikan står på kan man se några spår av opus reticulatum: små regelbundna tuffstenar som romarna använde som beklädnad av den bärande betongkärnan i väggar och valv. Läs mer

Odeion i Neapel

Ser man på gatunätet i området, och då skall vi ha i minnet att det regelbundna grekiska gatunätet fortfarande präglar Neapels stadsbild, kan man se två områden något norr om platsen för agora/forum som är högst oregelbundna: i ett fall svänger gatorna runt som i en båge, och bredvid dessa märkliga gator finns en rad huskroppar som även de är byggda i en halvbåge. Detta är resterna av Neapels två teatrar: närmare bestämt en teater och ett odeion (dvs. en täckt teater). Senare hus har använt teatrarna som fundament – och det är orsaken till avvikelserna i den annars så regelbundna stadsplanen. Läs mer

Teatern i Neapel

Delar av teaterns auditorium finns bevarat i en innergård. Foto: City Class, Wikimedia Commons.

Delar av teaterns auditorium finns bevarat i en innergård. Foto: City Class, Wikimedia Commons.

Nära Neapels odeion finns också lämningarna efter stadens antika teater. Men det är inte lätt att särskilja det som återstår av den antika teatern från den moderna bebyggelsen. Läs mer