Nymfeet vid Punta Epitaffio

År 1969 upptäcktes två skulpturer under vattenytan vid den udde som kallas Punta Epitaffio. Denna udde utgör idag Baiabuktens nordliga gräns. De antika skulpturerna stod då fortfarande på sin ursprungliga plats, i en absid. Den ena skulpturen föreställde Odysseus, den andra en av hans kompanjoner. Detta fynd föranledde utgrävningen av det som visade sig vara ett nymfeum, med ett stort antal bevarade skulpturer. Det har hävdats att detta var den första vetenskapligt utförda arkeologiska utgrävningen under vatten. Arbetet under vattenytan utfördes av dykaren Piero A. Gianfrotta, med de klassiska arkeologerna Fausto Zevi och Bernard Andreae som sakkunniga arbetsledare.

Man tror att denna plats, som numera ligger under havsytan, under antiken låg ca 400 meter från kusten. Det är bradyseism som gjort att kustlinjen förändrats så drastiskt. Framför allt i Baia har man kartlagt många antika lämningar som likt nymfeet vid Punta Epitaffio hamnat under vatten. Men nymfeet har fått mycket uppmärksamhet, framför allt på grund av de många skulpturer som hittades här.

Nymfeer var ursprungligen, i antikens Grekland, enkla grott- eller källhelgedomar tillägnade nymfer. Under hellenistisk och romersk tid utvecklades nymfeer i vissa fall till monumentala anläggningar som kunde inkludera praktfasader, fontäner och bassänger. I romarriket förekom nymfeer både som storslagna inslag i offentliga stadsmiljöer, och i privata sammanhang. Det nymfeum som återupptäcktes vid Punta Epitaffio hörde till den senare kategorin.

Rika skulpturfynd

Nymfeet i Punta Epitaffio visade sig ha varit ett rektangulärt rum, med en stor rund nisch i den ena kortsidan, samt fyra mindre nischer utmed de två längre sidorna. I alla dessa nischer hade skulpturer stått uppställda. Odysseus och hans kompanjon stod uppställda i kortsidans stora nisch. Odysseus håller en bägare och hans kompanjon häller upp vin ur ett vinskinn. Man tror därför att paret tillhört en skulpturgrupp som avbildat den episod ur Homeros Odyssen där Odysseus och hans män hålls fångna i Cyklopen Polyfemos grotta. För att med list kunna ta sig ut i friheten ser Odysseus och hans män till att Polyfemos dricker sig berusad. När man började de arkeologiska utgrävningarna här letade man därför efter en skulptur föreställande den store cyklopen, som man tänker sig måste ha stått mellan de två skulpturer som fortfarande stod upprätt.

Någon skulptur föreställande Polyfemos hittades dock aldrig. Däremot uppdagades fyra andra skulpturer. De flesta dem hade vält, men de hittades nära de nischer i vilka de ursprungligen stått. Flera av skulpturerna fungerade som brunnsfigurer. Rummet verkar ha byggts som en storslagen bankettsal, där gästerna kunde avnjuta sin måltid omgivna av fontäner och skulpturer.

P. Miniero, Baia. The Castle, Museum and Archaeological Sites, Neapel: Electa 2003

P. Miniero, Baia. The Castle, Museum and Archaeological Sites, Neapel: Electa 2003

En skulptur, den som avbildas på omslaget till Paola Minieros bok om Baia, porträtterar Antonia Minor (36 f.Kr.-37 e.Kr.), kejsar Claudius mor. Med detta i åtanke brukar det antas att det rika nymfeet tillhört kejsar Claudius (10 f.Kr.-54 e.kr.) eller hans släkt. Det är också anledningen till att en skulptur från en annan nisch anses föreställa en av kejsar Claudius döttrar, som dog som barn. Som så ofta vill man alltså gärna knyta denna exklusiva miljö till en kejserlig familj. Man brukar också framhäva att kejsar Claudius, enligt de skriftliga källorna, ska ha dragit sig tillbaka till semesterparadiset i Baia ibland.

Rekonstruerad prakt

Det aragonska kastellet vid Pozzuolibukten. Foto: RaBoe/Wikipedia, från Wikimedia Commons.

Det aragonska kastellet vid Pozzuolibukten. Foto: RaBoe/Wikipedia, från Wikimedia Commons.

Den som vill se de vackra och högkvalitativa skulpturerna från nymfeet vid Punta Epitaffio får bege sig till de flegreiska fältens arkeologiska museum. Här har hela nymfeet rekonstruerats och de bevarade skulpturerna står återigen placerade i nischer. Det som saknas är förstås fontänernas porlande vatten.

 Offer för stigande vatten

När komplexet grävdes ut saknades en del av skulpturerna. Man antar att byggnaden övergavs när den sakta sjönk ner under havsytan, som en följd av bradyseism. Vissa skulpturer plockades då troligen bort, medan andra fick stå kvar. Bland annat den största skulpturen föreställande cyklopen Polyfemos, som stod i den stora absidens mitt, togs bort. Detta vet man därför att en amfora, av afrikanskt ursprung, placerades på den plats där skulpturen föreställande Polyfemos ursprungligen stått. Detta skedde troligen under 500-talet e.Kr. I amforan låg kroppen av ett spädbarn. Någon har alltså tyckt att den gamla ruinen var en bra plats för en enkel begravning. I den lilla graven låg också ett mynt, präglat under kejsar Justinianus regeringstid, 527-565 e.Kr. Denna enkla grav, i det som en gång kanske var kejsar Claudius pampiga matsal, är ett slående exempel hur man har levt och fortfarande lever med historien i dessa områden, som är så översållade av arkeologiska lämningar, och så utsatta av vulkaniska krafter.

Lästips om nymfeet vid Punta Epitaffio

Man kan läsa mer om nymfeet vid Punta Epitaffio i Paola Minieros Baia. The Castle, museum and archaeological sites (Neapel: Electa 2003).